Trouble i Thailand
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men efter den här texten till er så kommer jag lägga allting bakom mig och bara släppa det som varit och gå vidare.
Det började i Indien, en vecka innan jag skulle åka till Thailand. Midas blev sjuk igen, hög feber nattetid och relativt bra under dagen. Han var lite snorig, men peppad och sugen på allt utom mat. Som tur var ammar jag så det kompenserade kanske den minskade aptiten, men efter tre dagar blev jag orolig. Han åt bara några skedar till varje mål och nätterna blev värre. Uppemot 39,5 - 40 graders feber. Jag sov inte en blund. Var femte minut lade jag handen på hans panna för att känna om febern sjönk eller höjdes. Vid 39,5 + av jag honom paracetamol utskrivet av husläkaren som varit och tittat på honom.
Förkylning pga väderomställningar, menade han. Men Midas blev sämre. Vi flög till Delhi från Goa, där vi haft en paradis tillvaro med bad, lek och massor av mys - samt lite närverkande och skapande för mamma. I Delhi skulle jag vara med på en ISTA konferens, men det blev mest vakande på rummet med den lille. Jag höll en workshop i tantrisk healing, men i övrigt satt jag i sängen och höll koll på bebisens sjukdom. Jag ringde ytterligare en läkare - jag hörde konstiga ljud från lungan och oroade mig för att det skulle vara lunginflammation, men läkaren lugnade mig och sa att det var en vanlig förkylning. Precis som läkaren innan ordienerade han mig paracetamol och penicillin. I samråd med 1177 i Sverige undvek jag penicillinet och skulle bara vänta ett par dagar så skulle febern säkert vara över. Jag led med den lille. Han hade till och med börjat få sår i munnen av den paracetamol jag gav honom.
Jag kunde inte fortsätta ge febernedsättande, nu hade han dessutom fått fläckar på huden. Jag hade två val. Att åka hem till Sverige och gå på sjukhus, eller åka till sjukhus i Thailand - dit jag ändå hade biljett. Jag insåg snabbt att vägen till Thailand var kortare och att han snabbare skulle få vård om jag åkte dit. Sagt och gjort, jag höll god min och åkte till Delhi flygplats. Lillen ville inte äta och knappt dricka. Han fick diarre och jag hade inga rena ombyten i väskan.Jag fick ta på honom vinteroverallen och gå ombord på planet. Under resan blev han sämre. Jag baddade hans panna med kallt vatten och försökte få honom att dricka varje gång han vaknade.
Sista etappen mellan Bankock och Samui var han riktigt dålig. Jag bad till Gud om att få komma snabbt till läkaren när vi kom fram. Direkt efter att vi landat tog vi en taxi till Bandon International Hospital, ett medelstort sjukhus som krävde 10.000 per natt för ett vårdbesök - och jag som saknade reseförsäkring. Vi skrevs in på en till två dagar på övervakning. Läkarna gissade på läkemedelsförgiftning, jag föreslog mässlingen.
Vi hade blivit erbjudna mässlingsvaccin innan vi åkte till Indien, men jag hade avböjt. För mig har vaccinfrågan varit viktig, jag har läst mycket och frågat många föräldrar hur de tänker och kommit fram till att Midas skulle få så få vaccin som möjligt. Andreas hade krävt att han skulle får vaccin mot hepatit, tetanus och polio innan resan och jag hade avböjt mässlingssprutan. Dumma, dumma mig. Jag trodde att jag gjorde det BÄSTA för mitt barn.
Under natten fick han lunginflammation och vi flyttade till det femstjärniga sjukhuset Bankock International. Efter några samtal till Sverige förstod jag att jag i min hemförsäkring har en reseförsäkring som täcker all vård de första 45 dagarna under en resa. Vi skulle behöva stanna åtminstone två dygn.
Det blev fyra dygn på sjukhus. En hemsk upplevelse där personalen var tvungen att hålla fast lillen som trots att han vrålade och skrek tvingades ta medicin många gånger per dag, skölja näsan samt andas i en inhalator. Jag sov inte många timmar och gick ner tre kg på fyra dagar.
Andreas och Mynta kom efter två dagar på sjukhuset och när vi skrevs ut grät jag av lycka..
Vi tog båten till Koh Phangan och nu är lillen helt frisk!
Här är det monsun. Varmt, regnigt och spännande. Vi lever tillsammans med ett gäng tantralärare och tillsammans skapar starten till en kärleksrevolution - tillsammans och var och en för sig.
