Historien om Rishu
Jag träffar Rishu på vårt retreat Sacred Feminine i Delhi där vi jobbar med kvinnors relation till sin egen sexualitet. Rishu kommer ursprungligen från Vridnaven, men hon flyttade till Delhi när hon skilde sig från sin man. Det är inte vanligt att skilja sig här i Indien, men Rishu trotsade familjen, vänskapskretsen, samhällets normer och kulturen för att inte behöva vara slav under en kontrollerande och misshandlande make. Att ta steget ut ur äktenskapet var inte lätt. Trots att hon inte längre bodde ihop med sin man, vägrade han att gå med på skilsmässan, hennes vännner och familj vände henne ryggen och hon fick ingen hjälp när hon behövde.
Rishu genomled flera depressioner och ett självmordsförsök, men framförallt för sina barns skull kämpade hon på ändå och genomförde skiljemässan. Hennes son blev så traumatiserad av att se sin mamma bli misshandlad och utnyttjad av sin pappa att han fick psykiska problem och emotionella utbrott i skolan.
Rushu berättar att hon blev sexuellt utnyttjad av en tio år äldre kusin när hon bara var sex år gammal.
”Jag hade inga ord för det som hände”, berättar hon. ”Jag sa bara till mamma att jag inte ville leka med min kusin för att han var kär i mig. Jag har varit jättearg på min mamma för att hon inte såg eller förstod att jag blev sexuellt utnyttjad. Det hela pågick i flera månader och hon tvingade mig att vara tillsammans med min kusin. När jag sedan gifte mig, var det men en man som också utnyttjade och misshandlade mig”, berättar hon. ”Jag har haft många män i mitt liv, för att jag vill ha det”, berättar hon. ”Men de har alla utnyttjat mig på något sätt och velat kontrollera mig. Det var först när jag började gå på tantrakurser och tantrafestivaler som jag märkte att det fanns män som jag kunde känna mig trygg tillsammans med”.
Rishus familj vände sig emot henne när hon bestämde sig för att skiljas, men nu har de accepterat hennes livsval, trots att de undrar varför hon ska gå på så många workshops hela tiden. Rishu säger att hon kommer fortsätta jobba på sig själv och att hon nog aldrig blir klar med sitt själsliga arbete. Hon gör det för sina barns skull säger hon, för att hon ska vara en lycklig mamma och för att hon ska visa dem att vad som helst är möjligt. Rishus dotter som nu är 15 år brukar säga att henens mamma både är mamma och pappa åt henne och trots att de bråkar då och då så säger dottern ofta at hon är stolt över sin mamma som vågat. Många av Rishus väninnor är i samma situation som Rishu var i innan skiljsmässan, men de har svårt att ta steget. De tror att de är beroende ekonomiskt och socialt av sina män och trots att de ofta ringer och anförtror sig till Rishu så vågar de inte ta steget.
”Det är ju så”, säger Rishu, ”att förändring måste man göra själv. Man kan inte bara lida i tystnad och hoppas att det ska bli bättre. Man måste ta steget själv”, säger hon.
